Den första kända kaviar-registreringen går tillbaka till den grekiska forskaren Aristoteles. Under 4:e århundradet f.Kr. beskrev Aristoteles denna delikatess som störens ägg, som förmedlas till banketter bland trumpeter och blommor.

Perserna var de första som konsumerade stör-ägg från Kaspiska havet och skapade saltad kaviar, de trodde att kaviar hade medicinska krafter. Intresset för kaviar började växa stadigt i andra europeiska länder, även om det fortfarande huvudsakligen var begränsat till eliten och kungliga familjer.

Vid 1260-talet började ryska Tsarer märka denna läckra och till synes helt ryska delikatess (även om detta inte var sant). Detta stöddes av det faktum att den mest ryska drinken man kan tänka sig, vodka, parar sig exceptionellt bra med kaviaren. Produkten lockade såväl Tsarer som adeln och det blev en lokal delikatess, ungefär som Champagnen senare blev en viktig symbol för Frankrike. Kaviaren exporterades från Ryssland till de kungliga och ädla husen i Europa.

Under medeltiden hade den majestätiska kaviaren blivit mer etablerad bland de högre nivåerna i det europeiska samhället. År 1324 förklarade den engelska kungen Edward II stör för en ”kunglig fisk” och bestämde att endast medlemmar av de kungliga huset fick äta den. Detta är en tradition som fortsätter till denna dag – alla vilda störar som finns inom Storbritanniens kungarike är fortfarande fastställda som monarkens egendom.